Vad händer om jag inte kan ändra framtiden?

Benen bär inte längre, huvudet kan inte tänka, hjärtat kan inte känna och ögonen kan inte se. Jag går på automatik... igen. Vad är det som får mig att hamna i det här läget? Jag känner ibland att jag blir förbannad, jag vill säga upp kontakten med människor som gör mig gott, jag vill umgås mer med dom som gör mig illa. Jag vill sluta äta och bara leva på näringen ur livet. Jag vill inte göra saker som gör mig lycklig, jag vill inte se på dig. Varför gör du så här med mig? Och hur gör du? Ett citat som en god vän sa till mig när jag behövde hjälp ur en svacka passar bra in just nu:
"Även om du säljer bilen din, och ångrar det, så köper du den aldrig tillbaka! Du går och funderar på varför du sålde den, och till och från kanske du till och med ångrar dig. Men du köper den aldrig tillbaka."
J, jag saknar dig.

Av och till känns det som om jag inte vet vars livet kommer leda mig, jag känner att jag skulle kunna ta tag i det om jag vill. Men jag gör inte det. Jag vet en sak - I can do handstands! And I do it for you <3 Den enda anledningen till att jag faller är att du puttar mig. Jag står hur bra som helst, full kontroll, but you keep pushing me.

Homecoming. I'm coming home again, do you remember, remember the 5th of november?


Just nu så ska jag inte fundera mer . Jag hoppas bara allt löser sig, och jag orkar inte se till att det ska lösa sig, jag bara hoppas på att det gör det av sig själv, för om jag inte försöker så blir inte smällen lika hård som om jag verkligen jobbar på det ifall att  du faktiskt skulle putta mig igen. Hey you, I'm a zombie.


Take Care, Love Lockdown.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0