Pink-konsert!

Wihhoo, jag och John ska fara på konsert med PINK, "Funhouse" den 10 november i Globen :D Fan vad kul det ska bli, jag längtar som fan! Jag har alltid velat se Pink live, hon är en sån jävla härlig människa och hon gör jävligt bra konserter, fast jag har ju bara sett på tv och det ska bli en härlig känsla att få stå där mitt bland alla trängande människor och uppleva draget som lär vara där .. åååhhh, jag ryser redan nu ^^





Annars så knallar livet på som vanligt, John är söt =) Snart ska jag lägga ner Norge-bloggen eftersom det bara är en månad kvar nu tills jag kommer hem till Sverige igen, men jag kommer nog starta en ny när jag ska flytta mig mot söder till hösten! :) typ en Thailand-blogg eller en väst-indien-blogg ;D

Så har jag fått skattepapprerna för deklarationen i Norge också.. skönt att jag fick tillbaka pengar istället för att jag ska måsta bli återbetalningskyldig ;P jag hoppas bara jag hinner få deklareringen från Sverige också innan det är för sent.. för jag ska ju få tillbaka pengar på skatten där också.

Nej, nu ska jag ringa skattekontoret här och kolla om adressen blivit flyttad och hur man ansöker om avdrag på skatten :) Snart får man ju igen feriepengarna också på typ 8.000 norska så det känns bra :) Jag har aldrig haft så mkt pengar ;D

Åh, jag längtar så himla mycket efter sommaren nu också. Jag och John har fixat allt vad gällande lägenheten nu, och om ett par timmar ska jag ta och ringa chefen på Hanséns och se hur mycket jag får jobba. Förhoppningsvis får John jobba på Telia i Luleå också, så slipper han pendla så mycket mellan Luleå och Älvsbyn.

Inatt hade jag en riktigt obehaglig dröm. Jag drömde att det var ungefär 3 år tillbaka i tiden, och min lillebror Jonatan var då 7 år. Och en dag var han helt plötsligt spårlöst försvunnen och det var ingen som hade sett till honom någonstans. Alla letade öveallt men vi fann honom inte. Sen hoppade drömmen 3 år fram i tiden och det var nutid. Jag är med Sandra och vi har beställt en resa till New York för att shoppa och festa och leva storstads-liv. När vi går på stan första dagen så bestämmer vi oss för att käka på burger king, och när vi just har fått maten, och jag har träffat en gammal bekant från Luleå, nämligen Rasmus E, så sätter vi oss på uteserveringen för att äta. Då kommer ett gäng små-pojkar med slitna kläder och smutsiga kinder som ställer till bråk på resturangen och snor mat av gästerna. Mitt i gänget får jag plötsligt syn på Jonatan! Jag känner inte igen honom först, han har trasiga kläder och långt, slitet hår. Men jag blir helt chockad och springer fram och sliter tag i honom. Jag frågar vad han gör här och efter att jag lugnat ner mig litegrann så sätter vi oss ner och jag bjuder han och hans kompisar på mat. Dom äter som om dom inte sett mat på flera dagar! Vilket de säkert inte gjort.. efter att de kastat i sig maten så ser jag skarpt på Jonatan och försöker förklara för honom att han måste följa med mig hem, men han ser lite halv-surt på mig och tvärvänder om och springer allt vad han har ut över NY¨'s gator. Jag springer efter som en galning för att hinna med och det slutar med att vi hamnar nere i en gammal tunnelbana. Där nere står en tjej i min ålder som tar Jonte i försvar och frågar vad jag vill. Jag förklarar förtvivlat att han är min lillebror som försvann för 3 år sedan och att han ska följa med mig hem nu. Tjejen är trevlig och försöker resonera med mig och säger att han faktiskt vill stanna hos dom. Sedan vet jag bara att vi diskuterade ett tag och jag försökte få henne att förstå att han faktiskt bara är en liten pojke som behöver gå i skola och allt, men jag tror det slutade med att jag fick ta med mig honom hem igen... men jag är inte helt säker. Någon som är bra på drömtydning som kan förklara för mig vad detta betyder?

Usch, jag mindes att jag hade så jävla ont i magen när jag vaknade,
bara tanken på min älskade lillebror på gatan? Nej fy fan.



What do you feel when you see all the homeless on the street?
Who do you pray for at night before you go to sleep?
What do you feel when you look in the mirror?
Are you proud?

How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye,
And tell me why?

<3

Nej, nu ska jag ta bort den här känslan jag fick igen i magen när jag skrev om det där igen.
Så nu ska jag jobba vidare =)
puss ;>

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0