You still belong with me

Dag 5,
Du pratar fortfarande inte med mig.
Hur länge ska jag vänta innan jag måste inse att det jag vill,
det kommer jag aldrig att få igen.
Ge mig ett tecken.

Jag har inget liv länge, jag orkar inte ha något liv.
Jag är som en robot, går till jobbet, kommer hem, försöker sova.
Jag skulle vilja veta hur det är med dig?
Jag börjar bli trött.

I helgen ska jag bara ta det väldigt lugnt.
Försöka fokusera på mig själv och reda ut mitt liv.
Jag skulle kunna vänta på dig för resten av mitt liv om jag hade vetat,
eller i alla fall hoppats att det hade funnits en liten chans att du skulle kunna förlåta mig.
Men kommer du nånsin det?
Jag hoppas att du vet att det är lika mycket bådas fel,
det är lika illa från oss båda,
så snälla, behandla inte mig värre.

Alla som jag pratat med säger att det är ingen stor grej,
okej att bli besviken. Det kan man förstå.
Men sen då? Är det verkligen värt det här besväret?
Du vet nog att det inte betydde någott och att vi inte menade något illa.
Försök förstå
.



Ska försöka spela lite Guitar Hero..
Men tror inte ens det kan få mig på bättre humör.
Och ni som känner mig vet att då är det illa!











Jag älskar dig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0