Taking lives

Once there was this kid who
Got into an accident and couldn't come to school
But when he finally came back
His hair had turned from black into bright white
He said that it was from when
The cars had smashed him so hard

Igår morse kom min mamma in och sa:
"Sara, du kanske ska kliva upp och klä på dig. Jens har voltat med bilen."
Jag blev iskall. Jens är min mammas man och jag har kännt honom i hela mitt liv,  jag blev riktigt orolig. Jag kastade mig ur sängen:
"Är han skadad? Vad hände?"
Men han hade haft änglavakt. Bilen vi hade var en med automat med farthållare och Jens brukar alltid vara snabb på att trycka i den. Så han körde cirka 60 km/h och kom till en ganska skarp kurva ett par kilometer från där vi bor, det var halt och trots att däcken vred sig när han svängde ratten så träffade hjulen den isiga plogkarmen, det tog tvärstopp och bilen kastades ut i det djupa diket, voltade ett par varv och landade upp och ned. Jens klarade sig helt utan skador.

Förstå hur fort ett liv kan ta slut. Jag skulle igentligen ha åkt med och jag åker alltid utan utan bälte (vilket jag antagligen inte kommer göra i fortsättningen), men jag hade bestämt mig för att ta sovmorgon. Jag hade kunnat vara död nu. Jag är så glad att det gick så bra trots allt, men bilen är helt kvaddad och vi kommer få en ny. Men bilar är materiella saket, de går att ersätta. En människas liv kan man inte ersätta med vilken försäkring som helst.


....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0