Sitter som bäst och funderar på döden, var ett tag sedan sist vi träffades, han och jag. Och det har ännu inte vart på nära håll, men jag måste säga att trots våra få möten har jag ändå respekt för honom och gruvar mig för den dagen han kommer se mig och mina nära i ögat. Min bättre hälft tappade sin far när han var 14. Jag tror aldrig man är i någon bra ålder för att förlora någon som står en så nära, men jag tycker det är för tidigt. Men trots allt vet jag att även om man tycker man är mogen, så är det en av dom svåraste sakerna i livet att mista någon man älskar. Alla är olika, men jag tror det är lättare att veta att tiden snart är inne, eller ute, för någon och hinna förbereda sig lite, komma på ett par sista ord, säga jag älskar dig så många gånger man hinner och hinna se personen i ögonen och tänka nu är det snart över... än om en person går bort utan förberedelser, utan att man hinner säga adjö.

Jag är ledsen att jag är så långt bort, kanske hinner jag inte säga adjö fast jag vet att din tid snart är ute. Kanske hinner jag inte säga jag älskar dig en sista gång, tacka för alla gånger du ställt upp och visat mig vägen, jag hinner inte vara där och trösta de personer som står dig och mig nära som känner samma sorg som jag och kanske mer.  Jag har funderat idag och jag vet att ingen kommer kunna hindra den dagen Gud bestämmer att han ska ta dig ifrån oss. Men jag vet också att du velat det under en tid och på ett sätt känner jag mig glad för din skull, du slipper vara ensam och du kommer vara i trygga händer. Jag vet att du inte är rädd för döden, du vet att Gud kommer ta hand om dig på bästa sätt, för du är nog en av hans trognaste och vackraste änglar! Tack, för att du funnits i mitt liv så länge, speciellt när jag var liten och behövde dig. Du har format en del av mig som alltid kommer vara som du skapat. Tack för allt och jjag hoppas av hela mitt hjärta att jag hinner träffa dig en sista gång för att säga tack, och jag älskar dig! <3